Nätverket förklarar

På senare tid har en del riktat kritik mot att nätverket är lite för ”bitska” i sin svar mot de som på något sätt riktar kritik mot nätverket. Låt oss förklara hur vi ser på saker och ting. När vi går ut och förklarar vårt agerande, våra åsikter och hur vi tänker kring vissa situationer, detta görs på våra kanaler, lägg nu märket till att vi skriver VÅRA kanaler. Att vistas på våra kanaler är lite som att bli inbjudna till oss privat, vilket då innebär att ”hemma” hos oss gäller våra regler, precis som vi skulle anpassa oss till ERA regler hemma hos er. Det enda medium som vi delar med oss av helt villkorslöst är vår hemsida www.stoppa-pedofilerna.nu , där gäller inga regler, där har alla samma rätt att ta del av vår information oavsett vad man må tycka om den. På gott och ont.

Vi gör inte det här för att vi ska ha den mest omtyckta bloggen, största sidan på facebook eller den fräckaste twittern med flest följare. Vill man nå den sortens framgång krävs det att man gör avkall på principer och anpassar sig efter rådande ”moralpanik”, då gäller minsta motståndets väg. Nätverket har valt en helt annan väg, en väg som inte bygger på att alla gillar oss eller att alla gillar vad var vi har att säga, utan på att få fram nätverkets budskap med de medel som krävs, inom vissa rimliga gränser givetvis. Tolka nu inte detta som att nätverket inte är tacksamma för alla som tycker om vårt arbete och visar sin tacksamhet, vi är evigt tacksamma att ni gör det, för i slutändan är det för er vi gör det.

Nätverket är inte ett lismande parti som säger vad alla vill höra, för att vinna allas populäritet, nätverket är en sammanslutning män och kvinnor som jobbar mot ett bestämt mål, kosta vad det kosta vill. Om vi ibland måste vara otrevliga eller rent utav elaka för att nå vår poäng så är det ett pris vi är villiga att betala, även om det kostar oss ett par gilla-klick på vår facebooksida. Om sanningen ska fram så kommer vår verksamhet att fortsätta även om vi så bara hade två gilla-klick på vår facebooksida, en följare på twitter eller en prenumerant på vår blogg. Orsaken till det är att vår fråga är allt för viktig för att vi ska bekymra oss om vem som gillar oss för vad vi säger, istället för vad vi gör. Och de som gillar vårt arbete kommer att följa vårt arbete oavsett hur populära våra medier är hos ”proffstyckare” eller ”moralkärringar”.

Ett stort tack till er som står ut med oss trots att vi ibland är både snarstuckna, elaka och klumpiga i vårt sätt.

8 reaktioner till “Nätverket förklarar

  • 15 november, 2011 kl. 23:29
    Permalink

    Men det är ju för att ni är som ni är, som jag verkligen gillar er skarpt 🙂

    Det är så jävla skönt att ÄNTLIGEN säger någon / några ifrån.

    Keep up the great work. Me like you 🙂

    Svar
  • 16 november, 2011 kl. 19:54
    Permalink

    Hej
    Det är verkligen inte lätt att behålla en artig eller sansad ton när man blir utsatt för ständiga mer eller mindre osakliga påhopp. Vi är många som känner igen oss i den beskrivningen. Numera sållar vi bort kommentarer som inte har med ämnena att göra i vår blogg. Det tar för mycket tid och energi att bemöta sådana som helst vill att man försvinner från nätet och som önskar att vi upphör att skriva om sexbrott mot barn.

    Men vi publicerar även kritiska kommentarer så länge de inte innehåller påhopp eller propedofila åsikter.

    Vi hänger inte ut pedofiler, däremot länkar vi till sajter som ibland lägger ut domar och namnger dömda förövare. Det här möter på en del motstånd. En del är rädda för att vi ska betraktas som extremister, andra tror att det är kontraproduktivt och så finns pedofilkramarna eller pedofilerna själva som naturligtvis inte vill figurerar på nätet. Men visst är det intressant att de sistnämnda sällan brukar ha problem med att låta våldtagna barn exponeras på nätet eller i deras nätverk i de mest vidriga situationer på både bild och film.

    Man möter på allt tänkbart motstånd, blir hotad, hatad, påhoppad och kallad allt från rabiatfeminister till nazifacister bara för att man skriver om barns utsatthet. Ja, efter några år blir man lätt härdad. Man slutar bry sig helt enkelt. Det kommer alltid finnas människor som – av olika skäl – vill tysta ner det här ämnet.

    Med tiden blir det även lättare att bemöta de flesta sakligt eftersom vi vet att vi har argumenten, forskningen och all vetenskap på vår sida. Men personligen märker jag att man ibland kan vara rätt blasé och nonchalant i kommentarssvar utan att egentligen mena det. Även mot de som kommer med saklig kritik eller som till och med är riktigt bra och genuint intresserade människor.

    Det är helt enkelt baksidan av att ha krypit in under skinnet på förövarna och deras anhang. Det är den yttersta konsekvensen av att veta mer än man egentligen klarar av att härbärgera. Man blir tvungen att skärma av känslorna och göra sig iskall och det drabbar som sagt även bra människor. Man känner sig inte direkt som gullefjun när man satt sig in i den här vidriga delen av världen.

    Ja, jag ville bara berätta. Låt er inte provoceras, jag vet att det är lättare sagt än gjort.

    Vi är som sagt inte helt överens hur vi ska förhålla oss till rena uthängningar av pedofiler. Men jag som skriver det här kan därför bara tala för mig själv och jag tycker inte det finns någon anledning att undandhålla fakta och mörka offentliga handlingar. Om det kan rädda ett enda barn så är det värt det eftersom vi idag vet vilket lidande de här barnen utsatts för och vilka livslånga konsekvenser det kan få.

    mvh
    Kim på Suspicio bloggen

    Svar
    • 17 november, 2011 kl. 15:19
      Permalink

      Hej Kim
      Tack så hemskt mycket för er/din syn på hur det är att jobba med den här frågan. Man får ta mycket skit, men samtidigt kommer mycket gott ur det. Inte allt för sällan så kontaktas vi av offer till pedofiler som bara vill prata, människor som alltså känner sån tillit till oss att de vill prata om deras mest personliga saker. Det är stort och vi känner oss mycket hedrade att de väljer att göra så, och det är såna detaljer som vi måste tänka på när vi känner att humöret tryter.

      Svar
      • 17 november, 2011 kl. 17:06
        Permalink

        Det är sant. Det är för deras skull och för de andra tysta offrens skull vi orkar kämpa vidare. Bra att vi blir fler som bryter tystnaden och uppmärksammar de här brotten.

        Ser att ni får nya anhängare varje dag. Det ger m i g hopp om mänskligheten. Att så människor verkligen bryr sig och uppmärksammar de här nedtystade brotten genom att stödja er.
        Vi kanske får anledning att höras närmare om råd, stöd och tips i framtiden.
        Stort lycka till i ert arbete.
        mvh
        Kim

        Svar
  • 7 december, 2011 kl. 21:55
    Permalink

    Det är såhär man stoppar dessa avarter, Keep upp the good work!

    Svar
    • 7 december, 2011 kl. 21:57
      Permalink

      ps,
      va väldigt kortfattad där, men tack vare er har jag kunnat varna en vän till mig om en pedofil i hans bostadsområde,vilket uppskattades då vännen i fråga har en liten dotter. ds

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *