Patrick O. Kennedy – 130 kg tung amerikansk man våldtog 8-årig flicka i hennes egen säng

VECKANS PEDOFILPROFIL

Publicerad 12 februari 2012

Namn: Patrick O. Kennedy
Personnummer: Amerikansk medborgare
Tid som aktiv pedofil: 1984-1998
Brottmål: 2005-KA-1981(STATE OF LOUISIANA v. PATRICK KENNEDY) i Louisiana Supreme Court

07-343(KENNEDY v. LOUISIANA) i Supreme Court of the United States

Han våldtog henne så brutalt att han rev loss hela hennes mellangård från vaginaöppningen till anusöppningen. Han rev loss hennes vagina på insidan på ett sådant sätt att den delvis avlägsnades från livmodershalsen och lät hennes ändtarm sticka ut i hennes vagina. Invasiv nödoperation krävdes för att återställa dessa skador.

Fem tidigare domar för checkförfalskningar innan detta samt vittnesmål om våldtäkt mot barn som aldrig ledde till åtal.

 

Anstalt: Louisiana State Penitentiary
Fängelset bär även smeknamnen”Angola Prison” och ”Sydstaternas Alcatraz”
Frigivningsdatum: Livstid utan möjlighet till villkorlig frigivning
Känd kontaktinformation hit för instruktioner om hur man skickar brev till fångar i Lousiana.
Vanligaste offer: Flickor i åldrarna 8-9

I början av 1998 hade en 34-årig man vid namn Patrick O. Kennedy gift sig och flyttat ihop med en kvinna som hade två barn – en åttaårig dotter och en fyraårig son. Han hade flera äktenskap bakom sig vid det här laget, där han främst sökt sig till kvinnor som redan hade egna barn. Vid denna tid har han haft ett rätt produktivt yrkesliv bakom sig och börjat förvärvsarbeta redan vid 17 års ålder, vilket tycks ha gjort denna kvinna överförtjust. Staden New Orleans har nämligen inte gjort sig känd för moraliska och skötsamma invånare, och rediga män måste nog sägas vara en bristvara. Dock skulle hon snart upptäcka att hon dragit en nitlott av det värsta slaget.

Efter att ha bott med kvinnan och hennes barn i någon månad smyger han sig natten mellan den 1:a och 2:a mars 1998 på den åttaåriga dottern i hennes sovrum; själv är han en bjässe på 130 kg. Han tycks vid detta tillfälle ha slagits av enorm sexuell lust till denna flicka, och hon vaknar av att han håller fast henne och våldtar henne i hennes egen säng. Han genomför en fullständig vaginal penetration på flickan, vilken får som följd att hon blir helt söndersargad i skrevet och blöder enormt. Citatet i faktarutan ovan är från biträdande distriktsåklagare Clarkes vittnesmål om det läkarutlåtande som skulle följa.

När gärningen är över tycks han under natten inse att han nog försatt sig själv i enorm knipa, för under morgontimmarna ägnar han sig åt att försöka städa undan och dölja spåren av vad som hänt, samt instruerar flickan i vad för historia hon ska berätta för polisen. Han ringer själv 911 (akuttelefonen) följande morgon och påstår att två tonårspojkar har våldtagit flickan i deras garage. Polis är på plats inom 5 minuter, och då pågår samtalet fortfarande. Polismannen Michael Burgess skulle senare vittna om sin förvirring när han inte såg något i garaget eller omnejd som tydde på att en våldtäkt hade ägt rum där. Burgess hade genom att ha anlänt så snabbt förväntat sig kunna ta gärningsmännen på bar gärning, men såg inte skymten av några som stämde in på beskrivningen. Han fann dock gott om blod inne i huset, bl.a. ett spår på golvet som ledde upp till flickans rum. Mannen förklarade det med att han hade burit upp flickan till rummet efter händelsen. Utanför huset hade polismannen skådat en plätt koagulerat blod i gräset, men inget blodspår därifrån.

Flickan var då fortfarande i huset. Med Kennedy närvarande har man svårt att få ut några svar ur henne utan att han avbryter och svarar åt henne, men hon berättar efter en stund att två tonårspojkar hade dragit ut henne på gräsmattan och våldtagit henne där. Kennedy vittnar att han själv sett de två unga männen fly från platsen och beskriver en av dem mycket ingående. Bland annat säger han att det ska ha varit fråga om en svart tonårspojke med en kroppsvikt på 115-120 kg, kortklippt och med en guldring i sitt ena öra. Pojken ska ha flytt från platsen på cykel. Polisen söker med Kennedys hjälp igenom grannskapet efter en cykel som passar in på det signalement han beskrev inledningsvis, men trots att han pekar ut en cykel vid en matvaruaffär så stämmer den inte alls in på den beskrivning han gav ursprungligen.

På sjukhuset intervjuas även flickan om sin våldtäktsman, och hon svarar att han var en svart tonåring, men av genomsnittlig kroppsbyggnad. Efter uppmaning från Kennedy bekräftar hon att mannen ska ha haft en guldring i örat.

Vittnesmålen leder dock till att man hittar en 16-åring vid namn Devon Oatis med en kroppsvikt på 120 kg. Ironiskt nog stämmer dock inte det alibi han ger. Med sin mor närvarande hävdar han att han gått till skolan som vanligt och varit där när det hände, men när man kontrollerar detta med skolan så får man reda på att han stängdes av därifrån för flera månader sedan för slagsmål på offentlig plats. Sedan dess har hans mor skjutsat honom till skolan varje dag, medan han gått hem till fots och bara låtsats vara närvarande för henne.

Kennedys historia håller inte

När polisen tvingas följa villospår gång på gång och de vittnesmål som avgetts inte alls stämmer med teknisk bevisning, börjar man allt mer misstänka styvfadern för övergreppen. Dessutom får man reda på att han hade ringt sitt jobb två gånger några timmar innan han ringde 911 och dels sagt att han inte kunde komma till jobbet, dels frågat om råd när det gäller att få bort blod från mattor eftersom hans styvdotter ”just blivit en ung dam”. Strax efter halv åtta ringer han också ett annat mattföretag, B&B Carpet Cleaning, och efterfrågar en akututryckning i sitt hem för att tvätta bort blod. Företaget lyckas dock inte ordna detta snabbt nog, för när den anställde de skickar ut anländer – Lester Theriot – är polisen redan på plats och har spärrat av brottsplatsen.

Under mitten av mars häktas Kennedy misstänkt för våldtäkten på sin styvdotter. Trots att han är ekonomiskt utblottad och får en offentlig försvarare, ges han genom denna möjligheten till extremt omfattande utredningsarbete för att upphäva sin skuld. Bland annat gör man från försvarets sida sitt bästa för att få Oatis fälld som gärningsman genom att påpeka att han dels inte var i skolan som han hade sagt, dels hade en cykel som liknade den som beskrivits – även om denna cykel av polisen bedömdes inte alls vara i brukbart skick. Dessutom hävdar man att offret inte är kapabelt att vittna objektivt på grund av sin unga ålder vid brottstillfället, utan har fått lära sig allt om hur det gick till genom åklagarmyndighetens ledande frågor under resans gång. Senare i Louisianas Högsta Domstol hävdar han också att han är förståndshandikappad men att han på grund av stigmatiseringen inte velat tillkännage detta förrän i denna instans. Detta trots att han i den första domstolen gjort sitt bästa för att framstå som en duglig och och produktiv samhällsmedborgare.

När även hans fru tillstår att han är oskyldig så omhändertas dottern från hemmet, då modern betraktas som en olämplig vårdnadshavare för att hon anses nonchalera hennes dotters hälsa och skyddsbehov. I samhällsvård berättar dottern att Kennedy tvingat henne vittna som beordrat, och att det i själva verket var han som våldtog henne. Nu följer en rättsprocess som pågår i hela fem år, där den misstänkte gärningsmannen hela tiden drar ut på villospår för att fälla åtalet. Bland annat hävdar han att faktumet att den som hade hand om juryurvalet var vit skulle innebära att han som svart man riskerar att diskrimineras. Rätten kallar in statistiker och sociologer för att utreda om det under den tioårsperiod som föregick åtalet fanns grund för att påstå att man diskriminerade i urvalet till juryutnämningar, men fann ingen påtaglig diskriminering mot svarta. Enbart de kortfattade sammanfattningarna av resultaten av hans yrkanden fyller tiotals sidor i domen, varför det som lekman kan vara svårt att få sig en överblick om just vad för problem han upplever sig se, men det tycks mest bara vara fråga om desperat förhalande och försök att pröva allt möjligt som kan tänkas fria honom. Det framkom också under rättegången ett vittnesmål om att han hade våldtagit en liten flicka år 1984 vid 19 års ålder, som då var 8-9 år gammal, men att han aldrig åtalades för detta. Vid detta tillfälle var han precis som nu gift med hennes vårdnadshavare.

Det ser kört ut för Kennedy, men han får uppbackning

Den 25 augusti 2003 förklaras han slutligen skyldig, och dagen efter meddelas också domen. Han får dödsstraff för grov våldtäkt mot barn under 12 års ålder. Nu följer dock en ny process, där han överklagar till Lousianas Högsta Domstol, återigen med offentligt försvar. Efter ytterligare nästan fyra år bekräftar denna domstol den 22 maj 2007 samma dom. Vid det här laget har dock vissa rättsexperter börjat intressera sig för fallet, särskilt eftersom det är mycket ovanligt att någon får dödsstraff i USA för andra brott än mord, så när han överklagar till USA:s Högsta Domstol har han som ombud en elitjurist vid sin sida – Jeffrey L. Fisher. Denne man är professor vid USA:s tredje mest renommerade juridikfakultet – Stanford University. Hans specialitet är just den Högsta Domstol och de domslut som meddelas av denna, vilka blir prejudicerande för hela USA:s rättsväsende. Vid det här laget har Kennedys före detta styvdotter själv börjat studera till jurist, och hon är helt på det klara med att hon vill se dödsstraff för hans del, vilket är just det som överklagande handlar om. Rättsväsendet frågar sig om dödsstraff i detta fall är i enlighet med den amerikanska författningens åttonde tillägg, det om ”cruel and unusual punishment”, som ska förhindra grymma och godtyckliga bestraffningar. Enligt Fisher står Louisiana-domen helt i strid med detta tillägg.

Efter att inlagorna i HD:s rättsfall skickat runt på remiss till diverse organisationer för att samla in synpunkter, kommer så den stora dagen den 16 april 2008 – dagen då man står i världens mest betydelsefulla rättssal och ska argumentera för att domen måste upphävas. Trots att han grillas hårt om sin argumentation så är Fisher mycket väl förberedd och gör ett lysande framträdande vid domstolen. Biträdande distriktsåklagare Juliet L. Clark är också närvarande, men gör inte alls ett lika självsäkert intryck när hon argumenterar för Louisianas inställning. Texas motsvarighet till vår justitiekansler, R. Ted Cruz, håller också anförande eftersom ett bifall för försvaret i denna domstol skulle få som följd att även Texas skulle vara tvunget att skrota sin lag om dödsstraff för de som våldtar barn. För att lyssna till argumentationen eller läsa text från den, gå hit.

Denna process sker mitt under det amerikanska presidentvalet, och både Obama och McCain uttalar sitt stöd för dödsstraffet. Men när domen kommer den 25 juni förklarar fem av de nio justitieråden domen ogiltig, då den anses strida mot det åttonde författningstillägget; Fishers argumentation hade gett resultat. Justitierådet som författade det beslut de fyra andra domarna ställde sig bakom hette ironiskt nog också Kennedy, precis som gärningsmannen. Fyra av de fem republikanskt tillsatta justitieråden (även Clarence Thomas, som själv är svart) röstar för att tillåta domen, och alla fyra demokratiskt tillsatta röstar för att upphäva. Republikanen Kennedy har ofta varit vågmästare på grund av sina liberala böjelser, och han är det även här. När domen skickas tillbaka dömer Louisiana Kennedy istället till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning, och nu får han sitta på Louisiana State Penitentiary i resten av sitt liv. Detta är ett enormt stort komplex av delanstalter, som lustig nog kallas ”läger” i den offentliga nomenklaturen.

Boston Legal

Även fast denna process var av mycket stor betydelse, tog viss populärmedia sig stora friheter med hur den framställdes. Den fjärde säsongens sjuttonde avsnitt (”The Court Supreme”) av Boston Legal, som nyligen sändes på TV 4 Guld, baserades på just detta rättsfall, men här förvanskades ett antal saker:

I verkligheten hade våldtäktsmannen kunnat sköta ett relativt normalt liv med arbete och dylikt, samt kunnat läsa sig till de kunskaper han behövde. I serien framställdes han som gravt förståndshandikappad.

I verkligheten var det när fallet kom till HD inte det minsta fråga om hans skuld – även försvaret tog den för helt given. Men i programmet framställdes det som fullt möjligt att han var oskyldig.

I verkligheten vägde han 130 kg och var således mycket kraftig, medan han i programmet hade genomsnittlig fysik.

I verkligheten var Kennedys ombud i HD en av USA:s bästa jurister, som man kunde förvänta sig denna triumf från. I serien framställdes advokatens engagemang som inledningsvis stapplande, men väl i HD får han för stunden till en enorm lyckoträff.

På det stora hela framställs i serien USA:s Högsta Domstol som en grupp rasistiska, ärkekonservativa män som betedde sig ohyfsat och inte hade mycket grepp om juridiken. Man låtsades som att USA:s HD ursprungligen skulle ha haft som syfte att stå på den lilla människans sida, när dess syfte i själva verket är att pröva lag mot författningen och vara en del av maktdelningstrion – den dömande makt som stod sida vid sida med den verkställande och den lagstiftande makten.

Visserligen försökte Kennedy under sitt överklagande till Louisianas Högsta Domstol framställa sig själv som förståndshandikappad, men rätten köpte inte det. För att citera denna dom:

”The Sentence Report reveals that no psychiatric evaluation was made to determine sanity but that the defendant was interviewed by psychologists to determine if he is mentally retarded, and the district court determined that he was not.”

”Dr. Hannie had found no indicia of mental retardation in the defendant’s school records. Dr. Hannie had also reviewed defendant’s writing samples, which this expert considered to have been produced at the level of an average high school graduate. According to Dr. Hannie, the defendant was articulate, and able to discuss the consequences of retardation on his potential sentence, but politely refused to take any tests. He was neat, well groomed, and his speech was clear and intelligent, showing no impairment in thought processes. He also writes well and in an organized fashion, according to this expert. Most critically, Dr. Hannie took a life history from defendant which appeared completely inconsistent with a diagnosis of mental retardation.”

”Projecting the defendant’s intelligence solely on the basis of the adaptive skills he had displayed, Dr. Hannie concluded that his IQ score would be 96-100, well above the cutoff figure for mild mental retardation.”

Intrycket man fick av rättsdokumenten var att Kennedy visserligen hade lägre IQ än genomsnittet, men lyckats kompensera för detta med diverse strategier för att klara av ett vanligt liv. De människor som mötte honom i dagliga livet fick aldrig intrycket att han skulle vara mindre begåvad. Fast när han presenterades i serien Boston Legal var det ändå som att han knappt kunde klara annat än institutionsliv.

I serien spelas Fisher av huvudrollsfiguren Alan Shore, medan Kennedy döpts om till Leonard Serra. Så här uttalar sig Shore om sin klient:

”I’ve been advised by my advisors not to talk about Leonard, but I am going to talk about him because Leonard Serra is not in any way the worst. Leonard is not a son of a bitch. Emotionally, intellectually, he is a child! Is this really a person to make an example of?”

I serien nämner man ingenting om de skador flickan hade åsamkats, något som i allra högsta grad är nog för att stämpla gärningsmannen som ett monster. Detta var Shores slutanförande:

”If mercy truly lives within these walls, within your hearts as Justices, as people, you cannot cause this man to be injected with chemicals for the purpose of killing him for a crime it’s very possible he did not commit.”

Den verkliga Fisher bestred dock aldrig sin klients skuld. Och i serien framställde man justitieråden på ett mycket märkligt sätt, som kommentaren om Alito:

”Did you see Alito? He hasn’t been so offended since they let blacks and girls into Princeton.”

Man framställer också demokraternas domare Ruth Bader Ginsburg som en läckerbit, trots att hon var 75 år gammal vid tillfället, och refererar den sexuella energi som existerade mellan advokatens kompanjon och henne. Gå hit för att läsa replikerna i avsnittet i fråga.

Justitieråden

Under förhandlingen i HD gjorde sig konservativa Antonin Scalia mest hörd, men det blev ändå centerfiguren Anthony Kennedy som avgjorde frågan. I strid med republikanernas ideologi har han bl.a. dömt till fördel för homosexuellas rätt att erkännas som skyddad minoritet, samt även rätten att bränna den amerikanska flaggan som politisk uttrycksform i Texas v. Johnson. Till skillnad från i Sverige så är den amerikanska yttrandefriheten obegränsad vad det gäller vilka åsikter man har rätt att ge uttryck för. Där borta sätts man inte i fängelse under någon lag som den om hets mot folkgrupp bara för att man ”uttrycker missaktning” för en minoritetsgrupp, men nästan alla delstater hade ändå förbud mot att skända flaggan på detta sätt. Bakgrunden till rättsfallet var att en revolutionär kommunist hade hällt fotogen och sedan tänt eld på en flagga som en av hans gelikar stulit från en offentlig byggnad, vilket var ett brott. HD:s utslag innebar att dessa 48 delstaters förbud ogiltigförklarades.

En person av intresse här var dock den nu avlidne William Rehnquist, som uttryckte avvikande åsikt här och ansåg att flaggan inte var en politisk symbol och att förbudet i 48 av 50 delstater mot att bränna den därför inte var något uttryck för en politisk åsikt som skulle skyddas av författningens första tillägg. Rehnquist var svenskättling, och hans farföräldrar utvandrade från Värmland 1880. Efter att ha utbildat sig som jurist blev Rehnquist slutligen justitieråd 1972, och han utsågs till rättens ordförande (”Chief Justice”) av president Reagan 1986. Sedan satt han som detta i hela 19 år fram till sin död 2005.

Denne svenskättling var under efterkrigstiden en av USA:s mest inflytelserika jurister. Han hade en envis, konservativ hållning och motsatte sig åtskilliga försök till liberala reformer, bl.a. det HD-utslag (Roe v. Wade) som fastställde aborträtten där borta. Även fast hans politiska motståndare ibland avfärdade honom som extremist, så var han ytterst populär och blev vän med alla, trots att han konsekvent vägrade kompromissa om sina ställningstaganden. Han ansågs både vara mycket rättvis, samt även ha ett sinne för humor.

Ett rättsfall där Rehnquist hade gjort ett tappert försök att bekämpa de liberala reformerna var Coker v. Georgia, ett fall som även åberopades i Kennedy-fallet. I det äldre fallet hade en man vid namn Erlich Anthony Coker tidigare dömts tre gånger för våldtäkt, samt även för mord och grov misshandel. Efter att ha rymt från fängelset hade han sedan våldtagit ännu en kvinna och stulit hennes bil. Delstaten Georgia ville döma ut dödsstraff för denna gärning, men även detta fall hittade sin väg till Högsta Domstolen. Även där var det samma författningstillägg man tvistade om – eftersom man även då nästan aldrig tillämpade dödsstraffet för andra brott än mord, stred det då inte mot proportionalitetskravet?

Coker v. Georgia blev tyvärr ett prejudikat satt av den liberala linjen, och det blev inte längre möjligt att utdöma dödsstraff för våldtäkt. Vilka brott Coker gjort sig skyldig till sedan dess är bortom denna artikels intresse, men han avtjänar i dag flera livstidsstraff i Phillips State Prison i Georgia, och nyligen har även hans son Eric Lee dömts till långt straff för att upprepade gånger ha förgripit sig på en 14-årig släkting, samt ha lejt en person för att mörda sin fru.

Även fast man personligen gärna skulle ha sett dessa våldtäktsmän grillade så är det nog ändå trevligt att de där borta ännu är i säkert förvar. Som ni sett i tidigare pedofilprofiler gäller något helt annat i Sverige.

Tidslinje

2 mars 1998 – vid 34 års ålder våldtar Kennedy sin 8-åriga styvdotter
7 maj 1998 – åtalas för grov våldtäkt mot barn under 12 års ålder, under lag La. R.S. 14:42 vid Twenty-Fourth Judicial District Court i Lousiana
23 juni 1998 – får offentligt försvar tilldelat sig och påbörjar massiva rättsliga processer mot åtalet
26 juni 2002 – Fifth Circuit Court of Appeal in the State of Lousiana avslår hans begäran att få rättegången ogiltig förklarad på grund av påstådd diskriminering.
25 augusti 2003 – förklaras skyldig efter en av försvaret mycket utdragen rättegång
26 augusti 2003 – döms till döden
22 maj 2007 – Lousianas Högsta Domstol bekräftar dödsstraffet efter att försvaret överklagat domen
16 april 2008 – anföranden hålls i USA:s Högsta Domstol
25 juni 2008 – Högsta Domstolen förklarar domen ogiltig

Länksamling

Yttrande från Lousianas Högsta Domstol
Domslut 957 So. 2d 757 från Förenta Staternas Högsta Domstol
Spegelkopia av omfattande resurssida som tidigare legat på blogg kallad ”Sex Crimes”

3 reaktioner till “Patrick O. Kennedy – 130 kg tung amerikansk man våldtog 8-årig flicka i hennes egen säng

  • 12 februari, 2012 kl. 16:43
    Permalink

    Han anar inte vilket helvete han står inför.
    Fängelse.. Vilket jävla SKÄMT! dödsdom, nej.

    Tortyr, lås in honom och få honom att önska att han vore död.
    Vilken jävla värld, vi måste öppna ögonen för att se vad som pågår runt om oss.

    Svar
  • 12 april, 2013 kl. 03:19
    Permalink

    Trevlig fängelse han har hamnat i. Har för mig att han inte kommer att sitta enbart med likasinnade, utan även bland vanliga intagna.

    Svar
  • 9 maj, 2013 kl. 07:54
    Permalink

    Han är ett monster! ”Flickan har blivit en ung dam…”-kommentaren bevisar att han också är en lögnhals.

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *